Vilja.
Hej lilla Vilja. Jag ser dig nog. Var inte rädd, det finns ingen här som vill dig något illa. Sätt dig på min axel, gör dig hemmastadd. Jag har inte plockat bort det lilla bo vi inrett i gropen mellan min hals och axel. Det har funnits där hela tiden och väntat på dig.
Lilla Vilja, de senaste dagarna har jag sett dig skymta i ögonvrårna. Göra dig anonym och gömma dig bland folkströmmarna i tunnelbanan, smygkika fram bakom hörnen på husen jag passerar under mina stadsvandringar. Och idag har jag känt din närvaro.
Hej Vilja. Du har varit så saknad. Jag behöver ha dig som driver mig framåt. Jag behöver din upptäckarglädje, din utåtriktade nyfikenhet. Jag vill känna din fjäderlätta beröring på min axel.
Vilja, välkommen tillbaka. Jag förstår att du känner dig ur form men här dömer vi ingen. Välkommen fram, precis som du är.
Jag tror att vi är redo.
Yr i mössan 
Vilja är fint. Helsicke, vad bra du beskriver din resa. Jag kan se den framför mig och nickar glatt.
Tack Anjo. Är en smula nervös över vacuumet som kommer följa när jag rott förändringsprojektets operativa delar i land. Är det då backlashen inträffar? Vi får helt enkelt vänta och se.
Säger som Anjo – det känns priviligierat (jag har nog stavat fel, men jag får inte rätt på bokstäverna) att få följa dig på din resa. Den känns viktig, svår och fantastiskt utvecklande. Vilja Lilja – det tycker jag du ska byta namn till.
Och jag är väldigt glad att du är med på resan. Vilja Lilja – vad vackert!