Skip to content

Metamorfos.

19 december 2010

Hej Bo,

Har tänkt skriva till dig under en tid nu, idag gör jag det. Hoppas att du har det bra. Eller så bra det går, har träffat XX en del i höst och hon har berättat att du har separerat. Stora förändringar.

Även i mitt liv pågår förändringar. Kanske genomgår jag en metamorfos? Tror att det jag är mitt uppe i att genomföra kanske kan kvala in under rubriken förändring av andra ordningen. Jag är långt ifrån färdig men jag har ändrat de yttre förutsättningarna radikalt. Hur jag själv ska ta form inom ramen för dessa nya förutsättningar börjar jag äntligen orka vara nyfiken på.

För nio veckor sedan berättade jag för min make att jag ville lämna honom. Två veckor senare flyttade jag till en andrahandslägenhet. Ytterligare en dryg månad senare bestämde jag mig för att sälja min häst. Nu är hon såld och jag flyttar snart igen. In till Stockholm.

Allt ändras.

Tvåsamhet till ensamhet.

Fokus på intensiv träning, utveckling och tävling till – ja det vet jag inte än.

Inrutat och minutiöst planerat liv till något som jag hoppas ska vara mer spontant. Åtminstone mer varierat.

Allt har gått oändligt fort. Fartvindarna fläktar. Människor runt omkring mig tror att jag handlar impulsivt och utan eftertanke. En del i alla fall. Andra menar att jag inte skulle kunna fatta ogrundade beslut. Själv vet jag inte, men känner mig inte stressad över att inte veta. Ledstång i allt detta har för mig varit en ärlig tillit till processen, eller processerna, som pågår. Det har känts befriande att våga flyta med, våga göra förändringar utan att veta vad målet egentligen är. Eller vem jag är på väg att bli.

Jag har upplevt det som att flera parallella processer har pågått inom mig, i viss mån utom räckhåll för mitt medvetande. Så plötsligt utkristalliserar sig ett beslut framför mina ögon och det är upp till mitt medvetna jag att verkställa det. Att besluta om försäljning av hästen var svårare än att lämna min man. Men det stod klart för mig en fredag för två veckor sedan att det var vad jag måste göra. En vecka senare var hon såld och igår åkte hon. Och jag har i raskt tempo hunnit köpa en lägenhet inne i Sthlm som jag får tillträde till i februari.

Fartvindarna fläktar.

Jag tror att skälet till att jag skriver till dig är att jag är tacksam över att du lärde mig lita på processen. Jag har använt det i arbetslivet och tillämpar det nu högintensivt i det privata. Själen är en smula medtagen efter att ha fått lämna så mycket som betytt så mycket för mig under kort tid, men jag har kavlat upp ärmarna och tar mig framåt steg för steg. Stegen är inte ens särskilt tunga längre. Svåra, men inte så tunga.

Och jag är så nyfiken på vem jag kommer att vara när ytterligare tid förflutit.

Tack. Och ta hand om dig.

Linnéa.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. Kristin permalink
    20 december 2010 14:39

    Jag hinner inte med! Ändå står jag här, långt ifrån; begrundar, beundrara och hejar på dig! Du finns i mina tankar oftare än du kan ana, jag söker ditt mod tror jag 🙂 Jag har all tilltro i världen till att du fattar de rätta besluten.

    Kram!

  2. Marina permalink
    21 december 2010 13:00

    Svindlande att läsa. Jag får paradoxala fjärilar i magen å dina vägnar!! Lite oro och lite förväntan i en salig blandning. God Jul på dig kära Linnéa! Kram från Skåne!!!

    • 21 december 2010 22:30

      Paradoxala fjärilar, det låter spännande. Tror inte att att du behöver känna så stor oro Marina. Jag tror att jag gör vad jag måste. God jul och varma kramar. Hoppas att vi ses snart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: