Skip to content

Driver.

14 november 2010

Hon flyter. Hård, spänd kropp driver ut på öppet vatten. Skrynklad panna utan ro, ögon som små pepparkorn. Otryggheten som lågintensivt, kolsyrat vatten mellan skulderbladen.

Hon flyter riktningslöst, kunde inte ta kontrollen ens om hon försökte. Det finns ingen njutning i driften, vattnet är kallt och isar mot ömmande hud. Hon hostar till när vattnet sköljer över näsa och mun.

De mjuka smekningar som vågor kan skänka förbehålls strandkanterna och dem som kan hålla sina ansikten släta. Nackmusklerna värker av att ha hålla hennes över vattenytan.

Driver. Trots att intensiv längtan efter strandkänning är hennes enda fokus att inte nå dit ännu. Inte trassla in sig i strandvegetationens rotsystem riktigt än, på fritt vatten är målet fortfarande öppet. Insikten är mekanisk, inte rotad i hennes kropp. Mellan skulderbladen sticker kylan. Andningen når inte djupare. Stannar där.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 15 november 2010 11:55

    Det är fint … och väldigt tankeväckande.

    • 16 november 2010 8:32

      Man måste ändå försöka hålla fokus på målet, även om målet just nu är att inte ha något. Svårt.

      • 17 november 2010 17:12

        En nog så klurig kombination …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: