Skip to content

Frihetshjärta.

11 november 2010

Jag hade modet att slita hjärtat ur kroppen. Jag höll det i handen, kände det bulta mot min handflata. Kramade det mjukt i handen och kände frekvensen öka. Blodet rann lätt över handryggen. När vinden blåste kändes blodet kallt mot min hud.

Med skenbart bestämda steg gick jag fram till den gamla berg-o-dalbanan i trä som stod uppallad och bortglömd i hörnet på den väldiga parkeringen. Jag slet av presenningen över tåget som löpte i karusellens räls. Tågvagnarna var också i trä. Blankslitna sitsar, skeva plankor med springor mellan. Fullt av stickor i träet.

Hjärtat växte i min hand. Det svällde över handens omfamning och bände upp fingrarna som var stela av levrat blod. Jag pressade ner hjärtat i tågsetets första vagn. Surrade fast det med rep som skar in i hjärtats buktande väggar.

Maskineriet gnisslade och skrek när jag slog igång det. Berg-o-dalbanans tågset vibrerade och släppte ifrån sig kaskader av damm. Jag såg hjärtat pulsera i repets grepp medan tåget arbetade sig upp för banans första branta backe och sedan gled över krönet. Jag såg tåget accelerera medan det forsade fram längs rälsen. Jag släppte hjärtat ur sikte.

Frihetshjärta. Lilla rädda frihetshjärta.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 11 november 2010 22:29

    Vackert.

  2. Helena permalink
    12 november 2010 20:38

    Kram Linnea. Varmaste kramar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: