Skip to content

Passiv.

23 juli 2010

Benen i kors på grånat träbord, axlarna nedsjunkna i stolsdynan. Solen driver fram svettdroppar på bröstbenet och jag känner den gamla trästolens rygg genom dynan mot skulderbladen. Lägger andra benet överst, försiktigt för att inte få stickor i vaden.

Ögonen har försvunnit in i boken jag läser.

Då fylls rymden av öronbedövande larm. Brandbil efter brandbil passerar. Pulserande ljus och sirener.

I samma stund skymtar Samhället en liten sekund. De organiserade insatser som finns i beredskap, virrvarret av strukturer som samhällets tjänster utgör. Detta mastodontbygge, detta skeva och vinda och ålderstigna hus.

Jag har inte bidragit alls, inte ens spikat upp en krok att hänga nyckeln på. Inte bytt en säkring eller luftat ett element. Inte öppnat fönstret och vädrat ut gammal unken och instängd doft. En känsla av att detta inte är mitt ansvar kryper tätt intill och fingrar på sidorna i boken som är uppslagen över mitt lår.

Jag plockar upp känslan och håller i den ett tag. Väger den i handen, vänder och vrider.

Förvånad.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: