Skip to content

Mormors hus.

13 juli 2010

Mormors hus står i korsningen mellan två vägar. Lite upphöjt från gatunivån välkomnar det med köksfönstret som ett stort vänligt öga.

Efter en outhärdligt lång bilfärd höjdes alltid pulsen när Shellmacken blev synlig på höger sida av vägen. Små halsar sträcktes upp från bilbarnstolarna, blonda kalufser och ögon på skaft blickade koncentrerat ut genom bilens rutor. Skinkorna spändes växelvis, vi kunde knappt vänta. Äntligen gjorde bilen sin kraftiga högersväng och rullade in på vägen där mormors röda tegelhus och köksfönsteröga stillsamt välkomnade oss i nästa korsning.

För mig har huset alltid funnits. Jag kan inte tänka mig en tid då tomten var obebyggd eller bebyggd med annat än mormors tegelhus. Nu när jag är vuxen vet jag att det finns viktig historia i tomten även innan de första tegelstenarna fogades samman till vad som skulle bli mormors och morfars hem. Ändå är insikten helt teoretisk. Där min tideräkning börjar var huset färdigt och sedan länge bebott.

Huset och mormor, mormor och huset. Tätt sammankopplade, sammanlänkande. Den enda rumsliga konstanten i mitt 33-åriga liv. Jag kliver in genom ytterdörren och känner mig hemma. Sparkar av mig skorna, går in i köket och slår mig ner vid köksbordet. Eller kliver ut genom altandörren och slår mig ner på trappen. En kram till mormor. Men knappt ett ord om vad som hänt sedan sist vi sågs. Det kommer ibland fram allt eftersom. Precis som jag vill ha det.

Mormor och morfar byggde huset till sig själva och sina barn. Jag tror inte att något egentligen har ändrats sedan de flyttade in. Samma vävtapeter, nålfiltsmattan i källaren, heltäckningsmattorna och parkettgolvet. Glasdörren till vardagsrummet som morfar alltid röt om att vi skulle vara försiktiga med när det blev korsdrag i huset. Blåste den igen för hårt kunde den gå sönder. Nu, femtio år efter huset byggdes, är glasdörren fortfarande intakt.

Mormor sitter på sin plats i köket. I stolen med grön klädsel, inklämd mellan furuskänken och köksbordet sitter hon och tittar på människorna som rör sig i gatukorsningen. Hon känner till nästan var och en av dem. Radion skvalar ibland i bakgrunden, Sveriges Radio P2. Köksbordet rymmer plats för fyra med åren har bordsskivan belamrats mer och mer med viktiga papper, mediciner, handlingslistor, korsord och annonsblad. Glasögon, pennor och kanske någon veckotidning. Utklippta rabattkuponger.

Varenda kvadratcentimeter av huset bär spår av mormors och morfars liv. Varenda detalj har sin historia. Jag har svårt att föreställa mig att huset en gång var splitternytt. Att mormor och morfar en gång funderade över hur de skulle möblera, valde tapeter och flyttade in. När jag bäddade gästsängen nere i gillestugan häromkvällen gjorde jag det med lakan som jag känner från min barndom. Bruna små ringar på vit bakgrund, storblommigt brunt och vitt mönster. Jag minns hur jag brukade dra mina små pekfingrar längs de små ringarna innan jag skulle somna. Då låg jag i rummet bredvid mormors och morfars. Där mormor nu sover själv.

Jag ville skriva fram ett kärleksfullt porträtt av mormor, jag ville fånga in min bild av henne. Istället återkommer jag ständigt till hennes röda tegelhus. Kanske har jag svårt att skilja dem åt?

Jag hittar mormor i gummihandskarna och disktrasorna som sitter fast med tre klädnypor i fönsterbläcket på altanen.

Jag hittar mormor i den blomma med kronblad av filttyg och små indianpärlor i mitten, som hänger i hallen innanför ytterdörren. Vänder man på den står mitt namn präntat med barnslig handstil.

Jag hittar mormor i den röda hink som står i vasken för att samla överblivet vatten från kranen. Som sedan hälls på trädgårdens vackra röda rosor.

Jag hittar mormor i handskrivna påminnelselappar som sitter fast med kylskåpsmagneter på kylen. Pappret har gulnat allt eftersom åren har gått.

Jag hittar mormor i altanens alla slumpvisa planteringar. Varje år säger hon att hon inte ska plantera något mer.

Jag hittar mormor i de blå plastpåsar som hon har knutit fast i ett snöre på utsidan av vardagsrumsfönstret för att hindra tornseglarna från att flyga rakt in i rutan.

Jag hittar mormor i de plastkrokar som fästs i handukshörnen för att de ska vara lätta att hänga på krokarna.

Alla dessa svartvita och blekfärgade fotografier som sitter fasthäftade med häftapparat på väggen över morfars gamla arbetshörna. En muskulös och snygg morfar, en mormor i fjällen med röd och marin täckjacka från sjuttiotalet, en bild på min far som var så ung, så ung, att jag inte kan förstå att han redan var pappa. Bilder på mamma, på människor som jag aldrig har träffat men som utseendet avslöjar som släktingar. Jag tänker att den som en gång får till uppgift att varsamt plocka ner alla dessa fasthäftade bilder kommer att göra det med tårarna rinnandes längs kinderna.

Den gamla klockan i hallen som tickar sig fram genom årtiondena och som slår sina slag varje hel- och halvtimme. Inget förknippar jag med min mormor så mycket som det ljudet. Tanken på klockan gör mitt hjärta mjukt. Finns inga taggar, inga kantigheter förknippade med ljudet av hallklockan som slår och pendelns mjuka tickande. Bara en överväldigande känsla av trygghet.

Liksom mormor är huset gammalt nu. Femtio år är ingen ålder på ett hus, men varje hemmasnickrad lösning, alla ackumulerade mormorsrutiner som är ristade liksom i sten, alla år med samma möbler – bara fler och fler – får huset att åldras i symbios med de som bor och har bebott det.

Tiden rör sig framåt med våldsam kraft. Samtidigt som den står alldeles stilla.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Ett annat barnbarn permalink
    13 juli 2010 21:36

    Vad fint. Jag ser allt framför mig, precis som det alltid varit. Jag vill aldrig plocka ner fotografierna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: