Skip to content

Trygghetens chimär.

04 juli 2010

En björktrastunge struttar runt på gräsmattan. Förföljer sin mor med björktrastungeljud och gapar uppfordrande när den hinner ifatt. Vädjar till hennes björktrastmodershjärta.

Jag ser hur ena vingen hänger i en onaturlig vinkel.

Att kläckas är det första hindret som skall övervinnas. Sedan går all kraft till att växa sig stor nog att trilla ur boet. Den första tiden på marken, då man fortfarande kan tigga trygghet och insekter från sin mor, är fylld av faror och svårigheter. Världen är för stor för en liten björktrastunge.

Envingade björktrastungar har inte en chans. Jag undrar om björktrastmodern inser det? Kanske är det skälet till att hon så sällan ger efter för ungens hungriga vädjanden?

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: