Skip to content

Landsflykt.

18 juni 2010

Nu lämnar jag landet. Lämnar prinsesshysteri, bröllopsklockor och ett Stockholm som är fastlåst i avspärrningar.

Jag flyr.

Jag lämnar frasande siden, håruppsättningar och Kärleksbudskap (den Äkta Kärleken, Kärnfamiljskärleken) bakom mig. Jag lämnar diskussionen om det är rätt att Victoria gifter sig med en Man Av Folket. Jag lämnar kändisparader och den enorma Manifestation för Nedärvd Rätt Till Ämbete Och Möjligheter som detta bröllop är.

Det sticker som vassa små nålar i själen på mig. Stör. Skaver.

Detta nordiska land med en självbild som berättar historier om hög jämställdhet, jämlikhet och högt ställda mål om hur många av dess medborgare som ska gå vidare till högre utbildning. Detta land som berömmer sig för att vara en Äkta Demokrati. Det är landet där den allra högsta representanten inte är utsedd av dem hon eller han är satt att representera. Det går inte att utkräva ansvar av landets allra högsta representant.

Det övergår mitt förstånd.

Statsskicket monarki vilar på föreställningen att det är skillnad på människor och människor. Att en viss arvsmassa krävs för att vara landets högsta ledare. Förlegade rester av en tid då arvet var människans viktigaste kapital, det som definierade oss och bestämde vår livsbana i än högre utsträckning än är fallet idag. I dag kan vi i alla fall på det teoretiska planet göra våra egna livsval. Utom just att kandidera till posten som landets högsta ledare.

Kanske kan någon hävda att vi särskiljer kungasläktet från resten, men att vi inte värderar dem olika. De har samma människovärde, samma betydelse.

Men ingen människa som passerat Stockholm i dessa bröllopstider kan hävda att det stämmer. Avspärrningar, enorma satsningar på att fräscha upp miljöer som kungligheterna ska vistas i under bröllopshelgen. Lysningspresenter bekostade med skattemedel.

Det skulle aldrig ha hänt någon annan svensk medborgare.

Det finns så mycket i den här Bröllopshysetrin – Arvsanlagsmanifestationen – som frustrerar. Förutom den problematiska princip som monarkin utgör sticker också det enorma slöseri med skattemedel som bröllopet innebär i mina ögon. En av landets rikare familjer får sin fest åtminstone till del bekostad av mig och andra med mig, som inte är det minsta intresserade av att bidra till detta enorma partaj.

Det är sanslöst. Hutlöst. Vettlöst. En helt galen prioritering.

När jag körde från Stockholm igår och möttes av bilkortege efter bilkortege med blåljus och prominenta gäster så funderade jag över vad alla dessa samhällsresurser som bränns på Bröllopet skulle kunna ha åstadkommit om de satsades på sprutbytesprogram, förbättrad flyktingmottagning eller något annat jag tycker är viktiga förbättringsområden i samhället. Något som kommer allmänheten till del, inte ett gäng Från Födseln Särskilt Utvalda. Jag vet, resurserna räcker inte till några verkliga vändpunkter – men det hade ändå varit satsningar med någon slags demokratisk legitimitet.

Ibland hör jag historier om hur hårt arbetande kungafamiljen är. Att de har långa arbetsdagar och tunga plikter att bära. Som om det på något sätt skulle legitimera att de uppbär sitt ämbete. Slutsatsen saknar logik. Att de är arbetar hårt inom ramen för sitt ämbete gör inte monarkin som princip mer demokratisk. De blir inte mer folkvalda för att de sköter sitt jobb. Inte alls.

Så nu lämnar jag hysterin bakom mig. Har checkat in min väska och är snart redo för avfärd. Kommer tillbaka när hysterin är över, men det odemokratiska statsskicket består.

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. 18 juni 2010 10:37

    Underbara du!

  2. 20 juni 2010 20:30

    Otroligt väl skrivet. Hatten av för din analys.

    Jag tror inte monarkin kan fortgå så länge till. Skulle inte förvåna mig om den förändras till nästa generation. Som kuriositet tycker jag den passar, inte som statsskick.

    • 20 juni 2010 23:31

      Jag hoppas att du har rätt. Jag hoppas till och med att det kommer att gå ännu lite fortare än du siar om.

  3. Petra permalink
    21 juni 2010 19:29

    Jag tycker nog ändå att det allra mest underliga med monarkin är den livegenskap kungafamiljen lever i. Det blir så tydligt med bröllopet, hur inte en enda sekund av deras liv är deras eget.

    • 21 juni 2010 23:35

      Livegenskapen förvånar mig inte. Och det finns alltid en utväg i form av att abdikera, eller själva starta processen att förändra vårt statsskick.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: