Skip to content

Det känns.

28 maj 2010

Tänker att kroppen kan härbärgera känslor som medvetandet inte når. Tänker att det verkar viktigare för mig än jag kanske anat att få arbeta med min bästa arbetskompis, hästflickan. Omedvetet har en dimension av medvetandet lurat en annan.

Har varit glad, fokuserad och känt mig energiskt effektiv i veckan som varit. Någon dag var jag less och frustrerad, men de efterföljande har jag ångat på. Känt igen mig själv som den jag känner mig som.

Märkligt ändå. Fick några förväntanspick i bröstkorgen i bilen på väg till hästflickan. Konstaterade det förvånat.

Sedan var vi våldsamma mot hästflickan. Gjorde henne illa för att kunna undersöka hennes lungor. Vi ville ju väl, men hon var förbannad och kränkt. Och ont gjorde det. Jag kände tårarna på kinderna när jag såg hennes smärta. Min kropp vill inte skada hennes. Mitt medvetande vet att vi gör vad vi gör för att vi måste. Min kropp vet att hästflickan inte vet varför vi gör det vi gör. Hon kopplar inte veterinär behandling med piggare och friskare kropp.

Vi fick tillåtelse att skritta igång lugnt och försiktigt. Jag tog emot informationen.

När jag kom hem upptäckte jag hur fötterna skuttade så lätt runt i lägenheten. Och hur jag kände ett förväntansfullt pirr på samma ställe i bröstkorgen där jag tidigare fått ett förväntanspick. Skrittpirr. Tänka sig. Kontrasten mot känsloläget innan skrittlöftet var tydlig. Det jag tolkat som en vanlig, vettig, verksam vecka visade sig ha varit vardagar som släpat på en solkad känsloslöja.

Oförberedd inför vad jag känt och skulle komma att känna. Som vanligt.

Jag briljerar inte i självkännedom.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 29 maj 2010 6:51

    Du briljerar däremot i skrift.
    Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på hur olyckliga hästraringarna blir när de inte förstår varför vi gör som vi gör.

  2. 01 juni 2010 10:20

    Usch, ja, det är förfärligt att åsamka någon varelse obehag – utan att kunna förklara. Själv genomgår jag ungefär samma när Ellenbebisen ska få sin vaccination, som gör ont. Hjärtat bultar och jag kallsvettas. Man vill ta smärtan själv gånger tio, bara för att slippa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: