Skip to content

Koltrastens galenskap.

20 maj 2010

Verklighetens gränser har tänjts ut av den expansiva försommaren. Människor som inte har synts till på många månader myllrar ut och slår rot på bänkar och gräsmattor. Som om de alltid suttit där.

En tidig morgon kör jag landsvägen ut till stallet. Det mälardalska landskapet slår nästan knut på sig själv av inställsamhet. En ensam Volvo står parkerad på en parkeringsficka mitt i skogen. Trots att klockan inte ens har slagit sex ser jag en kvinna gå över parkeringen med bilnyckeln i ena handen. Den andra bär en vitsippsbukett.

Försommaren förändrar människorna. Mina vardagsmorgnars ensamhet är bruten.

Koltrasten är som vanligt från vettet. Sjunger påstridigt intensivt med sitt blottade hjärta klappande utanpå bröstkorgen. En kväll hör jag honom sjunga melodin till strofen ”Jag gör så att blommorna blommar”. Helt perfekt. Det kommer aldrig hända igen.

När till slut värmen pulserar in över oss slåss växtligheten om att snabbast veckla ut sig själv. Jag ser det hända, jag ser rörelsen. Vi har precis passerat krönet och börjat rulla ned längs den nedförsbacke som sommaren så generöst erbjuder.

Hur kommer det sig då att när jag tittar på de svarta stammarna och de nästan genomskinligt gröna löven, är det starkaste jag förnimmer känslan av att vi snart går mot mörkare tider?

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: