Skip to content

I lä.

07 februari 2010

Bläddrar igenom inlägg efter inlägg på Newsmill, bloggar och nyhetsportaler. Kommer på mig själv med att stanna upp och läsa texten först när den verkar handla om något jag håller med om. Feminismskeptiker, populistiska burkakritiker och kristendomskramare göre sig icke besvär. Jag bläddrar förbi dem utan att blinka.

Har jag blivit någon som bara söker bekräftelse för min egen världsbild?

* * *

Vinterlandskapet är hisnande vackert. Snön är så djup att till och med rådjuren väljer att gå i fårorna som hästar och människor trampat upp längs fältens kanter. Men nu har fåglarna börjat sjunga. Och i lä förmår solen äntligen värma våra ansikten igen. Jag tar av mig vanten och stryker med handen längs hästflickans solvarma hals.

* * *

Trots att jag inte har någon tid att passa märker jag hur jag pressar hastighetsbegränsningarna och blir frustrerad över söndagsåkare som kör långsamt och blockerar min väg. Kanske njuter de bara av utsikten, och varför skulle de inte göra det?

Har tempot tagit mig i besittning så till den milda grad att jag stressar utan att behöva? Det har jag aldrig låtit hända tidigare.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 07 februari 2010 20:33

    Men ibland orkar man bara inte med att läsa/höra åsikter som man ”bestridit” så många gånger. Det känns som om man redan sagt/skrivit allt hundratals gånger. Det är liksom aldrig något nytt under solen. Och då blir hjärnan uttråkad.

    • 08 februari 2010 9:16

      Din förklaring låter mycket bättre än min. 😉

      Samtidigt är det intressant hur vi dras till det invanda och bekanta. Man får hålla sig på tårna, helt klart.

  2. 08 februari 2010 12:30

    Ibland tror jag våra hjärnor behöver det invanda och det bekanta. Det blir som en liten semester. 😀

  3. 11 februari 2010 18:37

    Min hjärna, åh, den är full av ovikt. Och definitivt tagen i besittning – möjligen av tiden. Eller av DN:s ledare. Just nu av saknad efter viktigt och oviktigt och längtan efter något äkta lättviktigt – som att stryka över en hästflickas hals.
    Anna-Karin visade vägen till din blogg. Jag förstår att du fick hennes Creative Blog Award.

    • 11 februari 2010 21:52

      Creative Blog Award? Låter roligt, det ska jag undersöka.

      Ser fram emot att läsa om Valpens intåg i familjekonstellationen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: