Skip to content

Let’s Change.

08 januari 2010

Min TV är nästan alltid avstängd, jag fyller livet med annat. Därför kan jag emellanåt känna mig näst intill världsfrånvänd i min obefintliga koll på TV-serier, dokusåpor, tävlingar och annat som flimrar förbi hemma hos människor vars TV-apparater är påslagna.

Men jag kände till att det finns ett program som heter Let’s Dance. Det är kunskap svår att undvika om man använder Stockholms tunnelbana, där det annonseras för fullt. Vilket jag gör. Därför kände jag också till att Gudrun Schyman skulle delta.

Jag hade på känn att jag skulle gilla det. Och mycket riktigt! Idag läser jag på Newsmill koreografen och dansaren Jens Österbergs tankar om att Gudrun velat ändra en koreografi så att den blev mindre könsstereotyp. Ivrigt småstudsande på skrivborsstolen med ett brett leende i mitt ansikte kunde jag hos Aftonbladet läsa mer om Gudruns krav.

Just så! Det är så vansinnigt viktigt att vi håller en konsekvent feministisk linje i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Vill vi förändra könsrollerna i grunden måste vi leva exemplet varje dag.

Det är mödosamt eftersom det kräver att vi är medvetna om tanke och handling i varje given sekund. Det är tröttsamt eftersom vi kommer att betraktas som påfrestande av dem som inte vill att könsnormerna förändras. Men mest av allt är det belönande eftersom allt annat vore att begå våld mot våra egna identiteter.

Så här skriver Jens:

Klart är att programmet upprepar skönhets- och könsnormer lika gamla och ingröpta i samhällskroppen som den maktfördelning efter könstillhörighet som Gudrun Schyman kämpar mot. Men att hon nu, relativt sent i spelet vill ändra på sin koreografi för att göra den mer jämlik, det är för mig bara konsekvent. Hennes taktik verkar vara: 1) Ta dig in i systemet. 2) Börja ställa krav.

En strategi som är genial i all sin enkelhet. Enkel men svår.

Annonser
One Comment leave one →
  1. Petrus permalink
    09 januari 2010 14:34

    Jag ser inte heller på tv, och har inte sett Let’s dance. Men jag har en gång gått en danskurs för enbart kvinnor. Den manlige instruktören sa första lektionen att damerna skulle gå till en del av rummet och herrarna till en annan. Lätt velig började jag gå åt herrhållet, för i ett sällskap med kvinnor enbart kvalar jag inte in som dam, tänkte jag.

    Förvirring utbröt. Instruktören hejdade oss.

    Sen delades vi slumpmässigt upp i grupperna ”förare” och ”följare”. Dansen är nu en gång sådan att en följer och en för, men dansen behöver inte bestämma åt oss vem som gör vad.

    I min kurs bytte alla roller i mitten av terminen. Alla kan dansa alla steg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: