Skip to content

Vardagens vanliga statister.

12 november 2009

November gör något med människorna. Axlarna dras upp mot öronen, gångstilen blir hukande. En ständig rynka i pannan och allt mörkare färg under ögonen.

Himlen ligger som ett hermetiskt förslutet lock över världen, som snurrar på trots att de flesta av oss vill dra täcket över huvudet och kura ihop oss i fosterställning 14 timmar per dygn.

Då står han plötsligt där utanför T-centralen. I neongula arbetsbyxor och skor med sliten stålhätta. Mössan neddragen i pannan. Först lägger jag knappt märke till honom, en av vardagens vanliga statister. Men när jag går förbi ser jag hur en tanke plötsligt får fäste i hans medvetande och han brister ut i ett hjärtligt asgarv.

Kroppen rätas ut, skuldrorna dras tillbaka och ansiktet blir med ens högt och öppet. Han skrattar högt och jag undrar åt vad. Smittas av glädjen och pinnar med lättare steg mot tunnelbanan. Kanske med min egen panna lite slätare, åtminstone tillfälligt?

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: