Skip to content

Plavsic under huden.

23 oktober 2009

Jag tänker på att Biljana Plavsic ska friges. I morgontidningen beskrivs hon som ”en av de mest hänsynslösa och kalkylerande massmördarna i modern tid”. På bilderna ser jag en överklasstant, en i mängden med dräkt och läppstift. En överklasstant som har erkänt sig skyldig till brott mot mänskligheten. Det skulle kunna varit vem som helst av oss, hon skulle kunna varit min farmor.

Jag kommer på mig själv med att tänka på hennes straff. Elva år i fängelse, frigiven efter 3/4 av tiden. Jag kommer på mig själv med att fundera över om människoliv inte är värt mer än elva frihetsberövade år.

Det är min spontana reaktion och först i nästa steg kommer reflexionen att ett fängelsestraff inte är en hämnd, vi tillämpar inte principen öga för öga. Och hur skulle vi någonsin kunna hämnas alla i förtid avslutade liv?

Biljana Plavsic tar sig in under huden med sin vardaglighet. Det är också med den infallsvinkeln hon beskrivs i dagstidningars berättelser. Historier om en gammal tant som bakar och lagar mat och snart ska få fortsätta stöka i sitt eget kök i Serbien.

Vi hör aldrig berättelsen om den däckbytande, gräsklippande eller brödbakande farbrorn när manliga brottslingar beskrivs. Först när Plavsic, med 100.000-tals liv på sitt samvete, ska beskrivas blir vi intresserade av människan. Av kvinnan Plavsic. Hon som kunde varit någons farmor.

* * *

I går var ändå en ganska stor dag. Igår enades kyrkomötet om att tillåta enkönade vigslar i kyrkorummet. Jag är inte ens kristen och trots det är jag glad djupt ner i själen.  Alla dem som tidigare inte fått leva sitt liv som de helst av allt vill, för dem är jag glad. För dem som tycker att det här är viktigt.

På något sätt känns det som en liten progression. Trots att själva kyrkokontexten känns främmande för mig.

* * *

Igår hade jag och Mois sällskap på utebanan av en busig räv. Hon smög på oss, gjorde små lekfulla utfall och traskade runt som om banan var hennes alldeles egna. Moa och jag böjer oss självklart för det, vi hade bara missat skylten ”Tillhör fru Räv” som hon hade spikat upp vid ingången till utebanan.

Kvällskvistinteraktion.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: