Skip to content

Kapitulation.

17 oktober 2009

Det sitter en fågel på fönsterbrädet och putsar på sanningen. Solen reflekteras i hennes glänsande fjäderdräkt och hon är inte rädd. Fågelhjärtat pickar långsamt, i takt med tempot runt omkring. De sömndruckna människorna har vacklat ut ur sina lägenheter och satt sig på trappor och bänkar. Med kaffet i näven. Med sömnen kvar långt fram i pannan och tårkanalerna.

Ansikten så stela – ogymnastiserade och tyngda av sömn. Tinar långsamt upp i vårsolen. Blodet strömmar ut i musklerna och mjukar upp lördagsbefolkningen. En kärleksfull ostress sänker sig över tillvaron. Ingen vill kommunicera. De sitter som solitärer i solen och dricker kaffet trots att det har börjat kallna.

Fågeln putsar på sanningen och betraktar människorna. Idag har de inte bråttom, idag har ingen bråttom. Affärerna gapar tomma, det är ändå mer än en vecka kvar tills lönen skapar stress i människornas plånböcker igen. Idag har de kapitulerat. Idag har de bestämt sig för att bara njuta av solen och av sitt kaffe. Någon har tagit med sig morgontidningen ut, någon stör sig på att grannens barn har spritt ut sina leksaker över hela den gemensamma gräsmattan. Men ingen gör något väsen av sig. Tystnaden dånar.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: