Nycklar.

Stadsvandring. Gata upp och gata ned. Fasaderna blickar ner mot mig under min planlösa vandring. Viker runt hörn, sneddar över gator. Bilarna trängs runt torgen. Jag vet inte var jag är, låter mig föras dit jag hamnar. Väljer minsta motståndets lag och viker in på de gator som är minst fyllda med andra stadsvandrare. Undviker trängseln.

Stängda dörrar. Gränderna är fyllda av stängda dörrar. Jag har låst flera av dem. Samlat nycklarna på en nyckelring som jag har haft hängande i ett snöre runt halsen. Till slut blev nacken så trött av tyngden från alla nycklar att den kroknade. Nu har jag slagit mig ner på trottoarkanten med benen i kors framför mig. Jag har tagit av mig snöret med nycklarna och låter dem dingla ner genom gallret i en gatubrunn. Håller bara i det yttersta av snöret. Snart kommer jag att släppa. Snart kommer jag höra det rasslande ljudet av nycklar som ramlar ner i en dagvattenbrunn. Slagen mot brunnens väggar och till slut plumset när de når botten, för evigt förlorade.

Nya gränder, nya gator, nya vänliga fasader och nya stängda dörrar. Undrar om jag vågar mig på att känna på dörrhandtaget på en av dem? Undrar om den kommer att gå att öppna?