Röst.

Var på skattjakt idag. Längst ner i bråten mellan diafragman, två rossliga lungor och ett par initialt spända stämband hittade jag det jag letat efter. Som när solstrålar bryter igenom fönstret och blir synliga i virvlande dammpartiklar, så kändes det när jag hittade min röst idag. Alla år den legat och tryckt nere i kroppen. Alla år som jag har sjungit instängd i bilens begränsande akustik. Idag fann rösten modet att kravla sig ut. Räta på sig, kanske harkla sig en smula. Och fylla hålrummen i ansikte och bröstkorg.

Att känna vibrerande ljud i strupe och ansikte. Att höra den rena klangen. Att känna klarhet i något tidigare grumlat.

Att känna igen sig som den man känner igen sig som.

Att släppa rösten fri.